mitt lilla äpple
Blir x antal gånger frågad här på bloggen varför jag aldrig lägger upp bilder på K eller skriver mer om oss.
Han, han som tar mest plats i mitt liv men får minst plats på bloggen. Jag har aldrig ritkigt varit den personen som fläker ut min relation. Känner att den här platsen är min och inte min partners, här skriver jag om mina känslor och mitt liv ibland. Jag kan skriva om min kärlek för honom här till er, men jag kan bara utgå ifrån mig själv och mina känslor när jag gör det. Han är ingen hemlighet, ibland är han med på bilder och jag skriver regelbundet om honom men aldrig riktigt pekat ut " detta är om K!!", ni fattar. Relationer är väldigt spännande, de går upp och ner, i ett samboskap kommer man nära varandra på sätt som inte liknar någonting annat. Han ser en Kicki som ingen annan människa får se. Det är bara han och jag som får se den personen. Kicki som är helt och fullt ut sig själv, med allt vad det innebär. Vi blir arga fort och glada fort ( jag i alla fall ). Det ligger i vår natur. Känslor som är lättföränderliga. Ni fattar. Man diskuterar, argumenterar, bråkar, tjafsar, surar, blir irriterad, besviken, arg, missförstådd, missförstår. Det hör en nära relation till. Man skrattar, älskar, pratar, skämtar, förstår, respekterar, lyssnar, diskuterar... osv osv ja ni fattar. Jag hör par som aldrig bråkar och jag inser att vi kommer aldrig att bli ett sådant par. Vi bråkar och surar men det är naturligt. Jag kan t ex bli sur på honom för att han säger " im so over that stage" till saker jag föreslår att göra eller hoppas på att han fattar hinten. Alla relationer har bra och mindre bra sidor.
Han är min bästa vän. Den jag alltid längtar efter att få prata med och röra vid. Mitt förstahandsval som sällskap i alla lägen.
