Det är bara besvikelsen
Det är en sån besvikelse att få höra saker o ting från utomstående och man har absolut ingen aning om det, en ton som låter nästan halv arrogant, Men Kicki, visste du inte det? borde du inte veta det? jag såg detta o hörde detta. Inombords skriker jag och mår piss och skit och fan, Nej jag vet inget. Känner mig dum o tillslut finns liksom bara besvikelsen. Som fyller upp det tomma i ens kropp så långsamt men tydligt. Det är bara besvikelsen. Det känns bara jävligt förjävligt och det enda man kan göra är att bita ihop och glömma..
Något som inte gör så ont i vissa människor gör jätteont i mig, det minsta lilla onda känns jättemycket för mig. Allt känns helt enkelt, smått som stor, gott som ont. Jag bara är sån.